Mor, jag är härbredvid perillablommorna du planterade.Bladen är fortfarande våtaoch morgondimman har lagt sig över hela gården.Du sitter säkert vid härdenoch värmer dig vid elden.
Jag slutade mitt i brevet.Gång på gång skrynklade jag ihop det och kastade det i hörnet.Persimonträdet på gården gungar,och en fågel sätter sig på brevet.Jag har bara en sak att säga,men papperet byts hela tiden.
Saltburken på jangdokhyllan är tom.Du fyllde alltid den först.Jag minns det ännu:känslan av din hand som öste i saltet.En gammal kvinna jag såg på marknaden nyligenliknade din rygg där hon gick bort.
I den här stadsdelen finns inte samma dofter:inte kokande doenjang, inte ånga från tvätten.Ensam i köket talar jag högt.När en mening tar slut börjar jag nästa.Skålarna på hyllan står kvar som de stod,och jag kan inte sluta prata.
Brevet ligger ännu inte i något kuvert.När jag försöker skriva adressen darrar handen.Du väntar säkert på mig,ensam i det mörka köket.Men jag kan inte posta brevet,för jag är rädd att det ska bli läst.