Fars hörapparat ligger på matbordet.Batteriet är slut och den surrar svagt.Jag pillar på denoch vrider den mot väggen.Ljudet som slår i köksväggen och kommer tillbakablir inga ord alls.
Far missade allt mindre ljud:dörren som öppnades, regnet, mina steg.Men jag blev bara högljuddare.Jag skrek: Varför är det så stökigt?och varje gång rörde far vid hörapparatenoch såg ut genom fönstret.
En natt föll far ihop.Jag ringde ambulansen och grät tills halsen slets sönder.Hörde han min röst då?Eller såg han bara formen på min mun?Sedan den dagenförmedlar hörapparaten inget ljud.
Jag skriver ett brev till far:Jag sänkte rösten alldeles för sent.Men brevet kan inte läsas.Jag lägger det bredvid hörapparaten,som om far ännu kunde höra,och sätter i ett nytt batteri.