Gränderna i månbyn ligger på sned.På varje tak finns en tv-antenn.Som barn sprang jag genom de gränderna.På kvällarna samlades barnen vid den lilla butikenoch delade ramyeon.Hälften av dem hör inte av sig längre.
Vi bodde på platsen närmast himlen,på en kulle där månen såg ovanligt stor ut.Men vårt hus revs först,och mor höll jorden i händerna och grät.I hemlighet lade jag jorden i fickanoch hällde den i en blomkruka i den nya lägenheten.
Nu står en tornkran där,och människorna jag kände har skingrats.Men när månen stiger hör jag fortfaranderösterna från barnen som lekte i gränden.Jag trycker fingret i krukans jord,och en svart rand blir kvar under nageln.Jag skriver brevet till den gränden:Hur har vi haft det, allihop?