En snöig kväll sitter vi tvåmed ångande doenjanggryta mellan oss.Du tar ris utan att säga något.Jag river kimchi med pinnarna.Snön samlas utanför fönstret,och orden samlas mellan oss.
De stekta ansjovisarna du tyckte om är för salta.Jag måste ha lagt i lite för mycket salt.Du dricker vatten utan att visa någotoch fyller sedan glaset framför mig.Sådana små gesterligger på bordet.
Vi tar fram ett gammalt fotoalbum:ditt unga ansikte, min långa kjol.Kaféet där vi träffades första gången är borta;där ligger nu en närbutik.Du pekar på mig på bildenoch ler: Du var så vacker då.
Jag skriver ett brev till digoch viker in det under kudden.Innan du vaknar på morgonentar jag fram det igen och skrynklar ihop det.Brevet ligger fortfarande där.Ingen läser det.