Marknadsgränden om morgonen är alltid våt:fisklukt och ljudet av gummistövlar.Jag sitter vid ett ståndoch stirrar på rättikan som en gammal kvinna skurit.En bit faller till marken,och en hund kommer och äter upp den.
Kvinnan vid tteokbokkistället talar till mig:Unge man, hur är det i dag?Har du ätit?Varför är dina händer så kalla?
Jag viftar med handen och skakar på huvudet.Mitt hjärta är inte redo ännu.Sanningen är att jag har bråkat med någonoch flytt in i den här gränden.
Då stannar ett barn framför mig.Han räcker fram ballongen i sin handoch säger: Farbror, du får den här,innan han springer tillbaka till sin mamma.Jag tar emot ballongenoch bara ser på den länge.
Jag skrev inget brev.Jag band bara ballongen vid grändens ingång.Snöret lossnar i vinden och fastnar i en gatlykta;det röda gummit bleknar långsamt.Barnet kommer nog inte att minnas.Jag reser mig och går hem.